När????

Idag känns allting jobbigt. Det känns att jag lever inte mitt eget liv, att mitt liv står och väntar på mig att få tag i det och leva. Jag är någonstans där helvetet tar aldrig slut, där tarmarna prolapserar, CVK går sönder, man får sepsis, där andra dör och det skrämmer livet ur mig. Barn ska inte dö, de får inte bara dö, de ska ju leva, bli stora, bli föräldrar och mycket annat. 

Där står vi på väntelistan och allt jag tänker på är ett telefonsamtal. Ibland tror jag att jag inbildar mig och att vi är inte ens där och ingen kommer någonsin att ringa. Jag inser att det tar på krafter och det suger livet ur mig långsamt men säkert. 

Inatt snarkar gumman brevid mig, imorgon blir det en ny CVK. Vi tackar den gamla för senaste året, den gjorde ett fantastiskt jobb och gav min dotter både näring och annat dropp. Tack för den möjligheten att få hålla mitt barn levande. 

God natt 

P.S.  Fick pvk själv, annars ville inte fröken få egen. ☺️☺️