tisdag 27 december 2016

Livet, det är så det ska kännas

Hmm, vad är det som orsakat mitt frånvaro här? Jo, jag har kommit in på Sjuksköterskeprogrammet, efter alla dessa försök!!! Jag kan fortfarande nypa mig i armen då och då för att känna att det är på riktigt!! Första kursen är avklarad och den svårare kursen Anatomi och fysiologi är igång. Snart är det tentamen och tillämpningsmoment. Det är otroligt mycket att lära sig och komma ihåg på ganska kort tid. Jag kan ändå knappt klaga för att jag har ju kommit in, det är det viktigaste, resten ordnar sig. Om tre år ska jag bli en legitimerad sjuksköterska!!!!!!
Om två veckor ska vi åka på återbesök till sjukhuset. Vi har inte varit  där på ett tag och fortsätter gärna på samma sätt. Hemma är bäst!!! Transplantationen, väntan på transplantation, har blivit ett minne, som påminner om sig själv med jämna mellanrum. Antingen läser jag om det i tidningar eller det är Lisa som frågar mig om sin utevlivna transplantation. Senast idag pratade jag med killarna att vi skulle behöva klippa dem. Lisa hörde detta och påpekade att hennes hår skulle vi klippa kort när det var dags för den stora operationen. För att hon skulle ge bort sitt hår till barn som hade cancer. Det hjälpte knappt när jag sade att det kunde dröja 10-15 år.... hon är i sin lilla värld och tänker stort, hon ska rädda och hjälpa andra när det är dags.
Nu är det jullov och barnen är hemma, det behövs verkligen. Jag försöker både vara med dem och med mina studier, det går så där måste jag säga. De har varit så otroligt stolta över mig, att jag ska bli sjuksköterska. De trodde först att jag redan var det, för att jag kunde allt, tyckte de.  Nu vet de hur det ligger till, hoppas bara att min frånvaro inte orsakar att de vill ha mamma hemma på heltid igen. De tycker att jag är för mycket borta eller måste studera hemma en del med.
Livet känns helt fantastiskt just nu, inte som förra året. Det har varit ett hemskt år för många, men för oss, familjen Olsson, har det varit ett underbart år: Lisa togs ner från transplantationslistan och började förskoleklass och jag kom in på min drömutbildning och träffade underbara personer.  Mycket smått och gott har också hänt, men bara bra saker. Livet, så vill jag ha det.
Kram

6 kommentarer:

  1. Jag älskar när du kallar mig så, Klaris ❤️

    SvaraRadera
  2. Hej! Vi fick en dotter i september som har hirschsprungs. Hon fick stomi när hon var 6 dagar gammal. Vi väntar på att hon förhoppningsvis ska få opereras och att stomin ska läggas ned. Vad jag tror nu har hon nog en "lindrig" variant, men det räcker till... Har läst lite av dina gamla inlägg och är glad att jag hittade hit. Finns ju nästan ingenting att läsa, eller någon att prata med. Varken på vår vårdcentral eller vårt hemsjukhus vet dom något om denna sjukdom, det är vi som fått berätta det vi vet, och det är inte mycket.. Det som står på 1177 t.ex. Tycker jag inte visar sanningen. Där låter det som att det inte är nåt allvarligt alls typ.. Ville bara skriva att jag är glad att det finns någon som lyfter ämnet öppet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nathalie. Vad bra att du hittat hit. Det är ju därför jag startade bloggen flera år sedan. Det fanns nästan inget på internet som kunde hjälpa mig att förstå, bolla med andra föräldrar, lära känna sjukdomen. Jag kände mig helt ensam. Jag ville bryta mönstret och började skriva. Det hjälpe att bearbeta en del med. Du kan fråga mig allt som du är osäker på eller undrar över, jag svarar gärna om jag kan. Håller tummarna att operationen går bra för din dotter 💕

      Radera
    2. Tack snälla ❤ ja man har ju tusen frågor men ingen att fråga... När och hur fick ni veta att det var så omfattande för er dotter?

      Radera
    3. Det var stopp i tarmen och inget hjälpte, barnbecket menar jag. Så hon opererades när hon var 5 dagar gammal och efter operationen sattes diagnos.

      Radera