Ledsna tankar

Tänker ni ofta på döden? Det gör jag.....Kan ibland titta på min lilla Lisa och undra hur gammal kommer hon att bli...Är det normalt? Gör man så? Även om jag tänker ofta på det och undrar får jag aldrig något svar. Förut ville jag så gärna bli mormor, nu är det inte så viktigt. Det spelar ingen roll om min lilla Lisa kan bli mamma eller inte, för att det är mycket svårt med Hirschsprungs sjukdom att bli det. Önskar bara att hon har ett bra liv, inte så friskt som många andra, men det livet där hon kan känna sig lycklig och kan göra saker som hon drömt om eller tänkt mycket på. Jag hoppas att hon lever så pass länge att jag inte lever längre. Visst ska föräldrar dö före sina barn?
Så mycket som Lisa sövdes senaste året......Varje gång jag gick till uppvaket undrade, är det samma Lisa när hon vaknar? Hände det nåt undertiden hon var sövd och opererades? Hur mycket det påverkar hjärna? Idioti.....det får man inte tänka på för att i så fall blir det helt omöjligt att lämna henne inför operationer. Varje gång jag går upp med henne - som att göra det första gången. Jag lär nog aldrig vänja mig vid det. En gång frågade mig narkossjuksköterska om det var ok att jag går så tar dem henne. NEEEEJ, det är inte ok, det kommer aldrig vara ok, det är mitt barn, min lilla kära Lisa som ni tar ifrån mig, som jag lämnar till främmande folk. Även om jag träffade dem tusen gånger förut. Varje gång som första gång.
Lisa blir större och förstår mer. Det gör mig ledsen. Jag vill inte så gärna välkomna henne till hennes sjukdom för att det finns inget som är roligt där. Samt vill jag ju att hon är "stolt" och känner den väl.
När Lisa leker hemma kan hon ibland säga:
- Oh, nu är jag död. eller, - Jag dör snart.
Jag hade inte lagt märke till det om hon var frisk, men nu, när hon säger det, gör det ont i mig, även om jag vet att Lisa leker och inte menar något med det.
Jag är rädd för döden och kommer alltid bli rädd för den, det ordet är så kallt, så hemskt och det är inte välkommet i min familj.