onsdag 29 maj 2013

Jobbigt

Ska man skratta eller gråta? Vi har en ny natt personal hemma som går bredvid. Och jag har så svårt för nytt folk. Kommer hon att stanna eller bara provar på? Kommer vi att trivas med varandra? Tänk om hon somnar under sitt pass? Är hon noggrann? Kommer hon göra allt väl eller hon är slarvig? Är hon tyst på nätterna? Sådana frågor förföljer mig. Vi kan inte vara utan hjälp på nätterna men jag kan inte leva med folk i mitt hus frivilligt heller. Vissa dagar går det bättre, andra - sämre. De som har jobbat nu ett tag, trivs man med, då är man van med dem och har redan glömt att de känslorna hade man en gång när de börjat hos oss. Nu är allt på nytt, om och om igen.
Hur länge orkar man? När tar det slut? Förstår någon hur jobbigt det är? För personalen är det arbetsplats, för mig - mitt hus, min familj, mitt allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar