onsdag 27 maj 2015

Tack från hela mitt hjärta

Jag tror jag blir tokig. Mitt huvud går i 200 varv. Jag hör mig prata inombords hela tiden. Jag håller på att bli galen. Eller är det normalt att göra det kanske? Jag hör mig prata med mig själv och med en person till. Först märkte jag inte det, sedan slog detta mig. Vad än jag gör omedvetet går jag och pratar med Lisas donator. Och hur normalt är det? Jag har så många frågor till denna person. Den otroligt unga människan som inte lever längre. Vilken färg tyckte du om mest? Visst är det häftigt att åka pulka? Har någon sett dig äta "kråkor"? Jaha, du vet inte vad det är, jag menar näskråkor. Mm, du har aldrig testat? Tänkt vad olika alla barn är, mina har smakat någon gång. Jag har så otroligt många frågor till dig, har du varit lycklig? Men jag tror inte att du visste riktigt än vad det var för känslan. Jag kan försöka berätta för dig om jag bara får. Tänk dig att vänta på din födelsedag, ditt kalas. Du har önskat dig massa saker, mamma eller pappa har skrivit listan. Du längtat och väntat, kollat i almanackan och strukit dagar. Och nu, idag, har den dagen kommit. Dina vänner och  släkt har kommit, massa presenter, alla sjunger för dig. Du blir lite blyg och ställer dig bakom din mamma. Ändå känner du dig så otroligt nöjd och glad. Du känner dig lycklig. Jag kan inte beskriva hur ledsen jag blir att det inte kommer fler födelsedagar. Även om jag vet att det inte är mitt fel, att ibland händer saker, tänker jag att du skulle ju bli mycket äldre än du faktiskt blivit
Jag går och hoppas på att du inte hade ont. Att det bara hände. 
Jag vet att jag är frisk i huvudet, jag tror det i alla fall. Att prata med dig hjälper mig. Hur, vet jag inte, men jag känner mig lugnare. 
Jag är så djupt tacksam att du har funnits och försökte ställa upp. Och jag kommer aldrig glömma dig. Vi har aldrig träffats och du har ingen aning vem jag är. Det gör inget. Du är min stora hjälte. Tack från hela mitt hjärta. 

Jag lägger ner detta förrvirrande beteendet någon dag, men nu känns det rätt naturligt och nästan normalt att göra det. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar