För ett par månader sedan fick vi inbjudan från Ronald Mc Donalds Huset i Göteborg. De skulle ha kalas med många gäster, överraskningar, fika och mycket annat. Och som vanligt hamnade vi på sjukhuset en vecka innan kalaset. Som tur kom vi på torsdag och firandet ägde rum på söndag så Lisa hann bli bättre och kunde ha kul. Storebror Alex fick skjuts från Uddevalla. Jag kunde inte bara låta bli och inte ha honom med oss när Batman, Spider-Man och Superman skulle komma på besök.
Lisa gjorde ett armband till Batman och ville så gärna träffa honom så att när hon vaknade vid 5 tiden på morgonen kunde hon inte somna om i väntan på honom. Tänk hur trött hon var på eftermiddagen. :-) Envis liten dam :-) Efter kalaset kom Batman fram till fröken och visade armbandet på sin arm. Han skulle bära det som alla andra armband han redan hade på sig, sade han. Så små saker kan göra en liten tjej så oerhört glad. Dagen efter pratade Lisa massor om Batman. Hon berättade att på natten kommer Batman, kopplar bort hennes slangar, tar ut henne genom fönstret så att de kan flyga bort. Och när morgonen närmar sig flyger de tillbaka och Batman kopplar på alla slangar som det ska vara. Jag grät inombords när jag hörde Lisas berättelse. Jag var så lycklig arr hon trodde att Batman fanns och så ledsen att hon tänkte på sina slangar, en del av hennes liv, hennes enda livlina. Jag var ledsen att hon behövde tänka på sånt som barn inte ska bry sig, för att de är bara barn.
Två dagar efter firandet kom GP och ville skriva om huset. Från personalen, min älskade personal, kom en fråga om vi kunde vara med, med tanke på att vi är "trogna kunder", som alltid kommer tillbaka. Det går ju inte säga nej och nästa dag är man med i GP. :-)
Idag kom vi hem efter en vecka på Drottning Silvias barn och ungdom Sjukhus, avd. 327. Nu fick vi vara på vår sida, men det kan lätt hända att det var sista gång vi låg på 327. Lisa börjar bli för stor och avd 326 är mer för henne.
GP artikeln kommer här
Lisa gjorde ett armband till Batman och ville så gärna träffa honom så att när hon vaknade vid 5 tiden på morgonen kunde hon inte somna om i väntan på honom. Tänk hur trött hon var på eftermiddagen. :-) Envis liten dam :-) Efter kalaset kom Batman fram till fröken och visade armbandet på sin arm. Han skulle bära det som alla andra armband han redan hade på sig, sade han. Så små saker kan göra en liten tjej så oerhört glad. Dagen efter pratade Lisa massor om Batman. Hon berättade att på natten kommer Batman, kopplar bort hennes slangar, tar ut henne genom fönstret så att de kan flyga bort. Och när morgonen närmar sig flyger de tillbaka och Batman kopplar på alla slangar som det ska vara. Jag grät inombords när jag hörde Lisas berättelse. Jag var så lycklig arr hon trodde att Batman fanns och så ledsen att hon tänkte på sina slangar, en del av hennes liv, hennes enda livlina. Jag var ledsen att hon behövde tänka på sånt som barn inte ska bry sig, för att de är bara barn.
Två dagar efter firandet kom GP och ville skriva om huset. Från personalen, min älskade personal, kom en fråga om vi kunde vara med, med tanke på att vi är "trogna kunder", som alltid kommer tillbaka. Det går ju inte säga nej och nästa dag är man med i GP. :-)
Idag kom vi hem efter en vecka på Drottning Silvias barn och ungdom Sjukhus, avd. 327. Nu fick vi vara på vår sida, men det kan lätt hända att det var sista gång vi låg på 327. Lisa börjar bli för stor och avd 326 är mer för henne.
GP artikeln kommer här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar