söndag 17 maj 2015

Upp och ner

Snart har det redan gått tre månader sedan Lisa sattes upp på transplantationslistan. Tiden går både snabbt och långsamt. Vissa dagar kan jag knappt göra någonting, andra dagar hinner jag med så mycket som jag kunde egentligen göra under en hel vecka.
En gång i veckan ringen vår transplantationssjuksköterka och uppdaterar sig kring Lisas hälsa. Peppar peppar ta i trä, mår Fröken så bra hon bara kan. Vi vet att hon är första prio på listan och det känns lite lättare att vänta, men bara lite.
Jag tycker inte om skyddade nummer som ringer under helger, jag tror att det är sjukhuset som vill berätta att det är dags.
Hur kan man förklara denna känslan, vänteläge som man lever i? Jag tror faktiskt inte att det går. Jag försöker inte fördjupa mig i mina tankar när jag tänker på det, för att plötsligt hittar jag mig full med tårar och näsdukar.
Jag sitter i tåget från Stockholm till Uddevalla, snabbtåget. Alla träd och hus slänger sig förbi så fort, samma känsla upplever jag vissa dagar. Att allt bara springer förbi. Men inbland är det slowmotion istället och när jag ser runt om kring mig känns det som att allt händer så otroligt långsamt att det nästan gör ont i hela kroppen. Och oavsett hur än jag försöker tvinga både tiden och situationen passera mig fortare så händer det inget.
I fyra dagar har jag varit ledig från allting, från livet helt enkelt. Jag fick resa bort till min vän som bor i Gävle. Vi åt god mat, tog promenader, sov massor, var på Gröna Lund. Jag har nu varit bara en människa utan behov, stress och annat. Jag har varit ledig, fri. Och bara få människor förstår vad jag menar med det, men det gör inget. Jag vet att jag förtjänat det och är oerhört tacksam att min sambo och mina föräldrar tog över hemma och lät mig åka på en liten semester, min semester.
Så denna helg var en UPP helg för mig, en toppen helg-min vilotid. 


2 kommentarer:

  1. Hej! Jag satt och googlade på tpn och kom in på din blogg och ett inlägg från maj 2013. Där du hade skrivit att du satt o letade efter information om tpn och transplantation. Jag är mamma till en liten tjej på 8v som är under utredning av vad hon har för tarmsjukdom. De är något läkarna aldrig sett förut och vet inte hur de ska behandla. Denna ovisshet. Hon lever Tack vare tpn. Och jag har 1000 frågor och tankar som snurrar runt i huvudet. Förstå mig rätt men skönt att se att någon annan är i samma sits. För ingen förstår. Jag hoppas att ni snart får de där samtalet till Lisa. Massa styrkekramar till er. / Jennifer och Elsa. P.s Du får mer än gärna maila mig om du orkar. Jennifer.saaf@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Hej tjejer. Jag är riktigt tacksam att du skrivit till mig. Jag ser nu att min blogg gör faktiskt nytta till dem som är i liknande situation. Jag har skickat ett mail till dig. ;-

    SvaraRadera